2009 började bra men gick snabbt över i något som nästan skulle kunna kallas en totalomvändning. All skit började i februari när jag fick beskedet att jag var uppsagd, utslängd som en trasig glödlampa. Jag tänkte att detta ska utnyttjas och redan i slutet på april så fick jag läsa klart min avbrutna utbildning till installationselektriker. Det var inte så mycket kvar så jag var färdig redan i början på augusti. Dessvärre så verkar det som att arbetsmarknaden för elektriker drabbats på ett sånt sätt att man inte sökte nykläckta elektrikers utan sökte endast såna som hade erfarenhet så mitt sökande har inte gett frukt. Det har varit "nära" ett par gånger men jag har alltid dragit det kortaste strået i slutet. Detta är något som följt mig hela livet. Har det inte varit konkurser eller kriser av andra slag så har det varit något annat. Det har i alla fall slutat på samma sätt.
Arbetslöshet.
Det är väldigt frustrerande när man känner att man är fullt arbetsför och inte på något sätt tappad bakom en vagn när det gäller nya arbetsuppgifter. Men det är svårt att visa vad man går för när man aldrig får chansen.
Jag har säkert sökt 200 jobb sedan jag blev klar med utbildningen i augusti och det har inte bara varit elektrikerjobb utan jag har sökt allt jag kunnat och har haft kompetens till. Alla dessa "Tack för din ansökan men vi har valt att gå vidare med en annan sökande" börjar tära allt mer på psyket. Man känner sig värdelös helt enkelt.
Detta påverkar ju även mig som person och vän. Jag blir mer och mer "tråkig", hänger sällan med på saker och ting. Detta bottnar ju även i den ekonomiska biten. Jag är en ganska ansvarig människa så jag prioriterar räkningar före nöjen. Jag har vänner som förstår min situation och gör allt de kan för att hjälpa mig, få med mig på saker och ting. Detta uppskattar jag men samtidigt så känns det jobbigt att inte kunna ge något tillbaka. Jag hoppas verkligen på ett break så att jag kan göra det.
2010 är i alla fall ett år som inte är ett år då jag ger upp. Jag känner att jag är på rätt väg och efter att ha städat upp mina fasta utgifter så kanske jag till och med kan unna mig något mer än bara att överleva. Nåja, vi får se vad det blir av det hela....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vet hur det kan vara - varit där. Och när det är som mest motigt så - det är då det händer - men förstår att det är svårt att se ett ljus i mörkret. Din tid kommer, var så säker och du är en fighter - så mkt har jag förstått.
SvaraRaderaKeep up the good spirit och det ÄR OK att dippa vissa dagar och dra täcket över huvudet. Man kan inte vara på topp jämt. Och Du - vännen - de som inte fattar eller dömer - skit i dom, dom saknar en fundamental del i hjärnan - empati!
Kram...